Rädda sig den som kan...

I går efter telefonsamtalet som tog död på hoppet om ett jobb som jag hoppades på så kände jag mig lite nedstämd i sinnet. För att muntra upp mig lite så satte jag igång att sjunga för full hals i köket, där kattungarna för stunden hade tuppat av och sov för att samla krafter på en köksstol. De blev så rädda när jag stämde upp med min ljuva stämma, så de kastade sig likt kamekazepiloter med dödsförakt ner från stolen och störtade under ett skåp för att gömma sig : D Då förstår ni att jag utan problem håller björnar och andra djur på avstånd när jag vistas i den djupa hälsingeskogen ;)

Hjälp vad är det som händer??

Undrar om man törs komma fram nu?

Ja huuu vad var det som lät så illa??

Annars så har de små söta kissemissungarna rejs i vårt hus, de är nu i den åldern så de skulle behöva vara utomhus en stund på dagen för att göra av med lite överskottsenergi men, jag har då inte hjärta att ta ut dom i den arktiska kylan som råder här hos oss. Så jag måste erkänna att jag längtar så smått tills dom kan börja flytta till sina nya hem. Sickan blir kvar här hos oss då hon ska bli Ellens egen katt :) och det brukar ju bli ack så mycket lugnare när det bara är en kvar mot den bunt av små gulliga huliganer som störtar runt här i vårt hus för tillfället! Doris och Harry som är vuxna katter hjälper faktiskt till och rejsar runt mellan varven då de också på grund av kylan helst håller sig inomhus och därigenom får lätt överskotts energi de med...

Fönstren är extra spännande....

Gardin uppsättning av det ovanligare slaget
inte snygg men hindrar effektivt de små att klättra i gardinen,
blommorna? ja vad då blommor, det är mest sopor nu mera

Ja mitt humör det muntrades upp genast för de såg så himla roligt ut med de små som försiktigt kikade fram under i från skåpet efter ett tag ;))